För kommendörkapten Marcus Duncker har lagandan vid Försvarsmakten och en trevlig arbetsgemenskap varit allt i allo under hans karriär. Att uppleva olika saker tillsammans som ett sammansvetsat gäng har bjudit på många givande upplevelser såväl under militärtjänsten som senare i arbetslivet. I olika skeden har man fått vänner som man än idag håller kontakt med. Duncker säger också att hans trevligaste upplevelser handlar om just gemenskap och ett vänligt arbetsklimat.

”Lagandan har varit det bästa”, konstaterar Duncker. ”Och det kanske är så att vår största styrka vid Försvarsmakten är ett slags gruppkohesion”.

Som för många andra skedde Dunckers första kontakt med Försvarsmakten under militärtjänstgöringen som han avlade vid Kustjägarkompaniet vid Nylands brigad. Under sin tjänstgöringstid var Duncker inte ännu säker på om han ville inleda en officerskarriär, också med tanke på den studieplats som han redan hade fått före tjänstgöringen. Värvningen som avtalsbunden soldat som var ett resultat av ett gemensamt engagemang bland kompisarna ledde till att en officerskarriär framstod som en meningsfull framtidsplan för den unge mannen.

”Under den tiden började man tänka mer på att det här ju kunde vara ett bra karriärval”, drar sig Duncker till minnes.

Vid Kadettskolan studerade Duncker på 73. sjökadettkursen på kustförbandsutbildningsprogrammet som skiljer sig något från det nuvarande. Enligt honom hörde ganska mycket flyttande till studietiden, då man ofta flyttade fram och tillbaka mellan Sveaborg, Sandhamn och Villmanstrand. Allt som allt minns Duncker kadettåren som en angenäm tid och de bästa upplevelserna kommer från krävande övningar där gemenskapen och samhörighetskänslan stod som högst.

”De positivaste minnena från Kadettskolan är de specifika krävande övningar som man gör tillsammans med gruppen”, berättar Duncker. ”Där växer man ihop och får ett slags samhörighet.” 

Under årens gång har Duncker haft en bred uppsättning av olika arbetsuppgifter och han beskriver också en mångsidig karriärväg som en rikedom. Enligt honom hålls tjänstgöringsmotivationen hög då arbetsbeskrivningen varierar flera gånger. Nästan varje dag kan man lära sig något nytt och den personliga vetskapen ökar när karriären framskrider. Duncker betonar ändå att det är viktigt för dem som planerar sin karriärväg att beakta hur förändrade arbetsbeskrivningar påverkar familjen och de närmaste.

”Ibland kan de komma förflyttningar till truppförband eller uppgifter som inte är de bästa möjliga i den aktuella livssituationen.”

Som helhet säger sig Duncker ha tyckt om officerskarriären och de olika faserna i den. Som den mest meningsfulla erfarenheten nämner han sina år som lärare för kadetterna. I den här uppgiften fick han arbeta mycket intensivt med de nya kadetterna vars tid vid grundenheten ofta ligger i framtiden. Duncker förhåller sig också med värme till sin nuvarande uppgift som biträdande chef för Försvarshögskolans magisteravdelning. Han säger sig speciellt ha njutit av samarbetet med magisterstudenterna samt det trevliga arbetsklimat som råder på avdelningen.

Unga som eftersträvar en officerskarriär råder Duncker att beakta både den fysiska funktionsförmågan och  den psykiska beredskapen. När det gäller den psykiska sidan uppmanar han att komma ihåg realiteterna såsom möjliga förflyttningar till uppgifter som innebär att det kan bli mindre tid med familjen.

Duncker rekommenderar också att vara påläst till exempel inom facklitteratur och krigshistoria. Den fysiska funktionsförmågan ser han som särskilt betydelsefull eftersom det förutom bättre framgång i invalsproven även är till hjälp i senare uppgifter inom Försvarsmakten. Förutom detta bidrar en bevarad funktionsförmåga också till att förbättra uthållighetsförmågan under psykisk belastning.

”Detta handlar inte bara om någon enskild prestation, utan en heltäckande fysisk funktionsförmåga”, instruerar Duncker. ”Det hjälper dig att orka i uppgifter som inte bara innebär fysisk, utan också annan belastning.”